Legg-Calvé-Perthes

Legg-Calvé-Perthes  (LCP) är en förtvining av höftledskulan på grund av bristande blodcirkulation i höftleden. Vad som orsakar detta är inte klarlagt. Sjukdomen drabbar främst dvärghundar.

De första tecknen på LCP syns normalt vid 4-11 månaders ålder, oftast genom att hunden haltar på ena bakbenet och kan ha smärtor i varierande grad. Diagnosen LCP faställs med röntgenundersökning av höfterna. En undersökning i ett tidigt skede ökar betydligt chanserna att hunden ska tillfriskna. Förtvining (atrofi) av det drabbade benets muskler över tiden är inte ovanligt. Om förtviningen är grav kan det försena återhämtningen och minska chanserna för att vila och medicinsk behandling ska fungera.

Behandlingen av LCP varierar beroende på hur grava symptomen är. I lindriga fall kan påtvingad vila och medicinsk behandling räcka för att de skadade områdena ska kunna läkas. I USA används ibland en s.k. Ehmer Sling för att benet garanterat ska få vila (en typ av mitella som används för att se till att höftleden ej kan användas, t.ex för att förhindra att hunden tynger på bakbenet eller för att hjälpa vid läkning av höftleder som hoppat ur led). Ofta behandlas fall där först genom en kombination av vila och medicinsk behandling, och om det inte verkar hjälpa följer en utredning för att se behovet av kirurgiska ingrepp.

Många hundar har långt framskridna former av LCP när de väl kommer till veterinären och då är sannolikheten liten att en medicinsk behandling ska hjälpa. Höftkulan är då gravt deformerad och hundarna lider av svår smärta. För dessa hundar krävs en operation där höftledskulan tas bort. Att ta bort denna del av benet minskar den smärtsamma kontakten mellan benen i höftleden. Återhämtning från denna typ av operation kan vara långsam, speciellt om musklerna hunnit förtvina, med ibland uppåt ett års rehabilitering innan benet går bra att använda fullt ut igen. Om muskelförtvining inte förekommer vid operationstillfället är återhämtningstiden ofta betydligt kortare. Smärtstillande och inflammationshämmande mediciner kan hjälpa.

Enligt SKKs Anomalex är arvsgången i princip enkelt autosomalt recessiv. Sjuka djur bör inte användas i avel. Deras föräldrar och eventuell avkomma är att betrakta som anlagsbärare. Hundar som givit en eller flera avkommor med LCP bör ej användas i avel.

Scroll to top