Diskbråck finns både som ärftlig variant och som förvärvad variant, alltså att hunden genom yttre trauma skadat ryggen så att det lett till ett diskbråck. Rasen är smidig och snabb vilket kan leda till tvära svängar och hårda stötar som blir en stor belastning på ryggraden. Tyvärr finns det idag ingen information om rasen drabbas av en variant som är ärftlig men det rekommenderas att avlas med försiktighet där individer uppvisat diskbråck. Få alltid ett utlåtande från veterinär angående avel! Vissa hundar kan drabbas av förkalkningar i ryggraden som trycker på nerverna och minskar rörligheten i ryggen. Hunden kan ha dessa förkalkningar utan att det nödvändigtvis leder till ett diskbråck, dock krävs behandling i form av vila, medicinering och ibland rehabilitering för att hunden ska må bra då den har fått förkalkningar.
I kotkanalen finns hundens ryggmärg. När en hund drabbas av diskbråck, trycker diskmassa på ryggmärgen och dess hinnor. Skadas ryggmärgen så leder detta till funktionsnedsättning i bakdelen av kroppen eller i alla fyra benen beroende på var diskbråcket sitter. Det kan även uppstå blödningar runt och i ryggmärgen som kan orsaka svullnad och vävnadsdöd.
Symtom
Symptomen varierar från smärta till totalförlamning, beroende på hur omfattande skadan är och var den sitter. Diskbråck är vanligast mellan kotorna i gränsen mellan bröst och ländkotor (över de tre sista revbenen), men ibland drabbas även nackkotorna. Då är symptombilden oftast häftig smärta och ibland hälta eller nedsatt rörelseförmåga i ena eller båda frambenen. Vid kraftiga halsdiskbråck kan djuret bli förlamat på alla fyra benen.
Diskbråck kan grovt delas in i följande grader:
1. Smärta från ryggen men inga tecken på störd nervfunktion
2. Hunden har nedsatt motorik, pares, men kan gå.
3. Kan inte gå, förlamad (paralys), men med bibehållen djup smärtkänslighet, vilket innebär att hunden reagerar om man nyper kraftigt i huden.
4. Helt förlamad, ingen djup smärtkänslighet.
Diagnostik
De flesta diskbråck syns inte på en vanlig röntgenbild, då diskerna består av brosk. I en del fall kan förstörda disker bli förkalkade och då syns de även på vanlig röntgen. För att kunna ställa exakt diagnos behövs dock oftast en kontraströntgen, myelografi. Då sprutas kontrastmedel in i kotkanalen för att se var förträngningen sitter. Idag finns även mer avancerad bilddiagnostik med magnetkamera (MRI) eller datortomografi (CT). Där har man större möjlighet att se mer exakt var förändringen sitter och även förändringar utanför själva kotkanalen syns.
Behandling
Konservativ behandling fungerar i allmänhet bättre för de hundar som kommer in i symtomgrupp 1-2 än för de som är i grupp 3-4.
Behandlingen går ut på strikt vila, hunden ska inte ens röra sig inomhus, utan ska vara i bur eller kopplad och ska bäras t ex i trappor under de första veckorna. Smärta och inflammation behandlas med mediciner och då är det extra viktigt att hunden inte får rörelsefrihet när den börjar känna sig bättre.
För hundar inom grupp 1-2 sker i de flesta fall stor förbättring inom 2-8 veckor. Om förbättring inte sker kan man göra en ny utvärdering och överväga operation. Operation behövs oftast göras akut på de hundar vars symtom är i kategori 3-4. Operationen bör utföras så fort som möjligt efter skadan för att nå bästa resultat, helst inom 8-48 timmar. Detta gäller särskilt då hunden saknar djup smärtkänslighet pga. större diskbråck som klämmer in ryggmärgen.
På hundar i symptomgrupp 1 och 2 kan operation vara ett alternativ om hunden inte svarar på medicinsk behandling eller har fått återfall av symptomen. Då är operation inte lika akut utan kan planeras in. Vid operation av diskbråck öppnas kotkanalen upp för att kunna komma åt att ta bort diskmassan som pressats ut och ge plats åt ryggmärgen. Operation är dock inte riskfritt. Ryggmärgen är ett mycket känsligt område och operationen i sig kan medföra att symptomen förvärras pga. blödning, svullnad och nytt trauma mot ryggmärgen. Ibland har ryggmärgen även fått så kraftig skada av själva diskbråcket att funktionen aldrig kan återvända även om allt går bra med ingreppet.
Efter en diskbråcksoperation, där hunden är förlamade innan, krävs ofta en lång rehabiliteringsperiod. Under den här tiden kan hunden ha mycket svårt att gå, den kan även vara inkontinent och behöva hjälp med att tömma blåsan första tiden. Sjukgymnastik är nödvändigt att genomföra och då hunden kan har svårt att vända sig själv måste man vara observant så att den inte får liggsår och andra komplikationer. Generellt är dock prognosen god för tillfrisknande även om det tar tid.